Ett maltesiskt pass, en maltesisk operatör och en svensk spelare som står i Spelpaus. Det borde vara omöjligt enligt svensk spellag, men i praktiken gick det igenom. Personen ifråga hade både svenskt och maltesiskt medborgarskap, registrerade sig med det maltesiska passet och möttes av ett registreringsformulär som aldrig efterfrågade svenskt personnummer. Kontot öppnades, insättningen gick igenom och spelandet kunde fortsätta. Fallet visar hur medborgarskap i sig kan användas för att ta sig runt avstängningsregistret, och varför Spelpaus bara fungerar så länge operatören faktiskt frågar efter rätt uppgifter.
Spelpaus är Spelinspektionens nationella verktyg för självexkludering. Den som stänger av sig hamnar i ett register som alla bolag med svensk licens måste kontrollera innan de släpper in en spelare. I skrivande stund är cirka 137 700 personer avstängda från licensierat spel i Sverige. Systemet är enkelt och effektivt, men det har en tydlig begränsning: det omfattar enbart bolag med svensk licens.
En operatör som verkar under Curaçao, Malta eller någon annan jurisdiktion har ingen skyldighet att kontrollera Spelpaus. Det finns ingen teknisk koppling, ingen delad databas som tvingar fram en kontroll och inget sanktionssystem som slår till om en utländsk operatör struntar i registret. För den som är avstängd hos svenska bolag kan en sajt utan svensk licens därför framstå som den enkla vägen tillbaka till spel.
Det är här medborgarskapet blir intressant. En svensk spelare som bara har svenskt pass och svenskt personnummer är relativt lätt att identifiera. En person med två pass har däremot två legitima identiteter, och det är upp till operatören att avgöra vilken av dem som ska ligga till grund för kontot. Frågan är bara hur noggrant den kontrollen görs i praktiken.
I det aktuella fallet rörde det sig om en person bosatt i Sverige med dubbelt medborgarskap, svenskt och maltesiskt. Personen hade stängt av sig via Spelpaus efter ett eskalerande spelproblem och hade under en period hållit sig borta från svenska spelsajter. När suget återvände sökte hen sig till en maltesisk operatör, alltså ett bolag som verkar under maltesisk licens och riktar sig mot flera europeiska marknader.
Registreringen gjordes med det maltesiska passet som identitetshandling. Operatörens formulär frågade efter namn, födelsedatum, adress och dokumentnummer, men aldrig efter svenskt personnummer. Inte heller fanns någon ruta för Spelpaus, ingen fråga om spelaren var folkbokförd i Sverige och ingen varning om att svenska regler kunde gälla. Kontot verifierades med passkopia och en adressbekräftelse, och inom ett dygn var insättningen genomförd.
Det avgörande var inte att operatören aktivt godkände en avstängd spelare. Snarare att kontrollen aldrig gick längre än till det dokument som spelaren själv valde att visa upp. Passet var äkta, namnet stämde och åldern var korrekt. Därmed uppfylldes operatörens egna krav för registrering. Att personen också hade en svensk identitet och ett svenskt personnummer framkom aldrig, eftersom ingen fråga ställdes som skulle ha avslöjat det.
Det här är ingen isolerad teknik. Nya casinon utan svensk licens drivs ofta av white label-lösningar, där en entreprenör hyr en färdig spelplattform och licensierar ett varumärke under en större koncerns paraply. White label-lösningar innebär ny design och nytt namn på samma tekniska infrastruktur, vilket gör det billigt att lansera många sajter snabbt. Men det innebär också att kundkännedom och registreringsflöden ofta är standardiserade och byggda för att passa många marknader på en gång, snarare än att vara skräddarsydda för svenska licensvillkor.
Svensk spellag bygger på att den som spelar hos ett licensierat bolag ska kunna stängas av på ett enhetligt sätt. Spelpaus är navet i det systemet. Men lagen reglerar operatörerna, inte spelarens medborgarskap. En person med två pass kan i praktiken välja vilken identitet som ska användas vid varje enskild registrering, och så länge operatören inte korsrefererar mot svenska register finns det ingen mekanism som fångar upp dubbletten.
För svenska myndigheter är det här svårt att komma åt. Spelinspektionen kan stänga av eller sanktionera bolag med svensk licens, men har ingen jurisdiktion över en maltesisk operatör som aldrig ansökt om att få verka i Sverige. Casino utan Spelinspektionen, alltså sajter som står utanför den svenska licensmodellen, faller utanför det svenska spelskyddet. Det gäller oavsett om spelaren är svensk medborgare eller inte.
En bidragande faktor är den höga omsättningen av varumärken. Operatörer lanserar nya varumärken för att attrahera spelare igen, ofta riktade mot spelare som redan stängt av sig hos ett systerbolag. Samma koncern kan driva flera sajter med olika namn och olika registreringsflöden. En spelare som stängts av hos ett varumärke kan dyka upp hos ett annat inom samma grupp, och om varje sajt sköter sin egen kundkännedom finns det ingen gemensam spärr.
För personer med dubbelt medborgarskap förstärks problemet ytterligare. Även om operatören skulle göra en rimlig kontroll mot sitt eget register finns det inget som säger att den kontrollen omfattar den svenska identiteten. Det räcker att det maltesiska passet är det som ligger i systemet. På https://asino-se.com/nya-casinon-utan-svensk-licens/ publiceras granskning av nya casinon utan svensk licens, och i flera fall har just den här typen av luckor lyfts, där registrering och identitetskontroll inte hänger ihop med svenska krav.
Det mest obehagliga med fallet är inte att tekniken fungerade. Det är att den fungerade så enkelt. Personen behövde inte hacka något, inte ljuga om sitt namn och inte använda falska dokument. Det räckte med ett andra pass och en operatör som inte ställde följdfrågor. Självexkluderingen via Spelpaus, som skulle vara ett skydd mot just det här, visade sig vara verkningslös så fort spelaren lämnade den svenska licensmarknaden.
Casinon utan svensk licens saknar obligatoriska insättningsgränser. De omfattas inte av de svenska reglerna om kreditförbud, inte av kraven på omsorgsplikt och inte av Spelinspektionens tillsyn. För en person med spelproblem är det en avgörande skillnad. Det spelar ingen roll hur många gånger man stängt av sig hos svenska bolag om det samtidigt finns ett parallellt system där ingen frågar efter avstängningen.
För operatörerna själva är incitamenten svaga. En noggrann kontroll mot svenska register kostar resurser och stänger ute kunder. En enkel registrering med passkopia genererar intäkter. Så länge det inte finns något gemensamt europeiskt avstängningsregister, och så länge licensvillkoren i Malta eller Curaçao inte kräver kontroll mot svenska Spelpaus, kommer luckan att finnas kvar. Det gäller oavsett hur många fall som uppmärksammas.
Om du har stängt av dig via Spelpaus och samtidigt har ett annat medborgarskap är det viktigt att förstå att skyddet inte följer med automatiskt. Avstängningen gäller bara hos bolag med svensk licens. En utländsk speloperatör kan mycket väl släppa in dig med ditt andra pass, och då finns ingen insättningsgräns, ingen omsorgsplikt och ingen svensk tillsyn som backar upp dig.
Det starkaste skyddet är att stänga av sig hos varje operatör där du har eller kan tänkas skaffa konto, inte bara via Spelpaus. Många sajter erbjuder egna verktyg för självexkludering, insättningsgränser och sessionsbegränsningar. Använd dem aktivt även hos utländska bolag. Om du har ett andra pass, överväg att inte använda det vid registrering hos spelsajter, och var medveten om att bonusjakt på nya varumärken ofta leder till just de sajter där kontrollen är som svagast.
För dig som arbetar med spelansvar eller tillsyn är caset en påminnelse om att avstängningsregister bara fungerar om de är obligatoriska för alla operatörer som riktar sig mot svenska spelare. Så länge det finns en väg runt systemet med ett andra pass och ett formulär som inte frågar efter personnummer, kommer en del spelare att hitta den. Det är inte ett tekniskt problem. Det är ett designproblem i hur spelskyddet är konstruerat.